Samtal med Malin Stenberg

Går det att göra teater om klimatkrisen?
Såklart! Frågan är varför det inte görs oftare?

Vad handlar pjäsen om?
Huvudpersonen Naomis berättelse sträcker sig från solsystemets födelse fram till just idag. Hon visar att klimatfrågan inte kan reduceras till att handla om koldioxid och andra växhusgaser i atmosfären. Det handlar lika mycket om klasskillnader, om orättvisor mellan människor och om våra svårigheter att förstå och omfatta döden.
Det här är absolut inte en pjäs om klimatångest eller klimatpanik. Men det är en pjäs om klimatsorg, om klimatförtvivlan, om klimatvrede, klimatorättvisa och klimatkamp. Och förhoppningsvis om klimatinsikt.

Pjäsens koncept är skapat av Katie Mitchell, och du har vissa fasta mallar att utgå ifrån. Hur är det att jobba så?
Man kan säga att vi har fått en verktygslåda; med ritningar för scenografin till exempel och med markeringar i manus där vi skall byta ut text och anpassa den till klimatfrågan just här i Sverige, med djur och växtarter som är hotade just här. Vi fick också förslag till projektioner och ljudläggning, där har jag valt att ändra en hel del. Jag tror att jag har gjort en lite annan tolkning, för att understryka att kvinnan i pjäsen, Naomi, bara haft några timmar på sig att förbereda sin föreställning. För mig var det viktigt att det kändes autentiskt och att Naomi delvis improviserar föredraget. Här väljer jag helt enkelt ett annat konstnärligt uttryck, än det Katie Mitchell valde med sin skådespelerska.

Har du någon relation till Katie Mitchell sedan tidigare?
Hon är min idol! Jag har sett många föreställningar av henne och jag tycker hon är väldigt bra. Hon är en av de mest intressanta regissörerna i Europa.

Hur kommer jag som publik må när jag lämnar salongen?
Stärkt av att det finns saker vi kan göra tillsammans. Jag hoppas att publiken får en insikt om att det krävs solidaritet och samhörighet om vi skall förstå och övervinna de svårigheter vi har framför oss. Jag vill att folk skall vara lite småförbannade när de lämnar salongen. Men med en stark känsla av att vi inte är ensamma på jorden.