Kostymdesignern Helle Carlsson om arbetet med Pelikanen
Vilken tid rör vi oss i – kostymmässigt?
Vi befinner oss i ett svenskt 1940-tal.
Vad kännetecknar den stilen?
Modern, som spelas av Lena Endre, bär inledningsvis en vacker blå dräkt, vilket var ett vardagsplagg för tiden. En tidstypisk detalj är de breda vadderade axlarna och den markerade midjan. De klädda knapparna som är detaljer i både Moderns och Dotterns kostymer, är även de tidstypiska. För herrar vid den här tiden så var man med dagens ögon kolossalt välklädd med byxa, kavaj och väst, vilket vi kan se på scen i Mågens kostym.
Vilka material har du arbetat med?
Moderns blå dräkt är sydd i rips och är dekorerad med mörkblå sammetsdetaljer. Både ripsen och sammeten är färgade på kostymateljéns färgeri. Den vinröda klänningen i creppad polyester har en rundskuren kjol och får stöd av en underkjol i tyll för att öka vidden nertill. Polyester är inte ett material för tiden, men då det finns ett sceneri i pjäsen där det riskerar att komma matfläckar på klänningen så måste klänningen kunna tvättas vid behov, vilket inte hade gått om klänningen i stället varit sydd i ull eller siden.
Svärsonen bär en mörkgrå flanellkostym, sonen bär även han ullbyxor och stickade tröjor och kofta, helt i enlighet med tiden och Margret likaså en ullklänning.
Emil Graffman har ju en ganska stram estetik – hur har det påverkat att just han är regissör och scenograf?
Jag tycker att det finns en stram estetik inte bara i scenografin, utan även i Strindbergs text. Det är en liten yta och under kort tid som vårt drama utspelar sig. Att dekorera karaktärerna för mycket hade känts fel. Det underbara med just det här rummet och även dess ljussättning, är att jag har fått kunna se karaktärerna och deras kostymer som en del av en tavla och det har varit viktigt för mig att göra den rättvisa med val av linjer och färg.
Har du på något sätt försökt att förstärka eller understryka de olika rollerna? I så fall hur?
För mig är det viktigt att den karaktär jag formulerar vid ritbordet i min ateljé alltid ska passa skådespelaren som ska gestalta rollen så att det känns naturligt att bära kostymen - och blir trovärdigt för publiken. En av avvägningarna man alltid ställs inför som kostymdesigner är vilka personliga drag man ska avslöja, dölja, eller hjälpa att framhäva hos en karaktär. I Pelikanen såg jag dock mitt uppdrag som ganska enkel, nämligen att berätta om familjens obalans. Sonen som fryser, Dottern som är sjuk, Svärsonens framtidsambitioner, Moderns attraktionskraft och Margrets yrkesroll.
Moderns mer fåfängliga drag förstärks av att hon är den enda som helt byter kostym under pjäsens gång. De övriga bär varianter av samma kostym. Moderns dräkt och klänning är också de plagg som tar mest plats på scen, både kjol och klänning har runt fyra meter tyg i omkrets.
Margret tillhör tjänstefolket vilket markeras av hennes mörka klädsel och förkläde. I hennes kostym har jag använt snitt som drar mer åt början av seklet då det kan tänkas att hon med sin knappa lön inte uppdaterar sin garderob veckovis. Kappan som hon bär i slutet av pjäsen är en originalkappa från 1920-talet som jag hittat i Dramatens kostymförråd.
Vad är du själv mest nöjd med?
Mitt hjärta hoppar till av glädje så fort jag ser Lena i den blå dräkten och jag känner sån tacksamhet för den ypperliga skicklighet som finns i händerna på Dramatens kostymateljé. Utan deras hängivna arbete så har jag bara ritat en fin teckning.