Det sägs att pelikanen är en så uppoffrande förälder att den diar sina barn med sitt eget blod. Men det finns också andra slags föräldrar…
En liten familj kastas in i förändring efter pappans plötsliga bortgång. I centrum står en självisk mor som ser sin chans att få allt hon begär. Kring henne kretsar son och dotter – svultna och hungriga på närhet. Snart ska hemligheter och orättfärdigheter blottas och rättvisa äntligen skipas.
DOTTERN
Man är ju försvarslös mot sin mor; hon är ju helig ...
SONEN
Så fan heller!
I rasande fart och full affekt skrev Strindberg sitt makabra kammarspel 1907, som kom att inviga hans egen Intima Teater samma år. Pjäsen har inte spelats särskilt ofta i Sverige, men är en av hans mest spelade på internationella scener.
I rollen som mamman ser vi här Lena Endre, som senast på Dramaten hyllats för sina rolltolkningar i Vox humana och Tid för glädje. Regi av Emil Graffman som även bearbetat pjäsen tillsammans med Lucas Svensson. Emil Graffman är känd för sina strama och precisa uppsättningar, präglade av starkt bildtänkande. På Dramaten satte han senast upp Ingmar Bergmans Riten på Bergmanfestivalen 2018. På Göteborgs Stadsteater har han nyligen uppmärksammats för sin uppsättning av Ibsens Vildanden (uttagen till Scenkonstbiennalen 2023, nypremiär 2024) och dessförinnan, bland andra Underkastelse av Michel Houellebecq, Fröken Julie av Strindberg och Hedda Gabler av Ibsen.
