Kan mänskliga rättigheter rädda oss från ett sjätte massutdöende?
Att arter dör ut kan vara naturligt och de flesta arter som funnits har faktiskt redan dött ut.
När så mycket som tre fjärdedelar av alla arter försvinner under en viss tidsperiod kallas det för ett massutdöende. De senaste 540 miljoner åren har det skett fem sådana. De har skett till följd av extrema förändringar i temperaturer, stigande eller sjunkande havsnivåer och katastrofala händelser som vulkanutbrott eller en asteroid.
Nu rusar vi mot ett sjätte massutdöende. Fast egentligen borde det den här gången heta massutrotning efter som det till skillnad från tidigare massutdöende nu är en enda art, nämligen vi människor, som är orsaken till att (över 1 miljon) växter och djur håller på att försvinna för alltid!
Vi utrotar arter i snabbare takt än någonsin men än så länge har vi inte förlorat en sådan stor andel att det definieras som ett massutdöende. Samtidigt har vi på extremt kort tid mellan 1970 och 2016 sett en genomsnittlig minskning på hela 68 procent för undersökta populationer av fåglar, fiskar, däggdjur, grod- och kräldjur.
Varje dag gör vi val som påverkar djur, växter och människor runt om i världen. Om vi äter fisk - vilken fisk väljer vi att lägga på tallriken? Om vi äter kött - kan vi äta mindre och bättre kött? Vilket kaffe dricker vi? Vilken frukt eller choklad äter vi?
Vi kan göra stor skillnad genom maten vi äter, men även genom hur vi reser och konsumerar. Vi kan också göra skillnad genom att påverka våra politiker och företag.
Den bistra sanningen är att redan nu är det inte bara djur och växter som lider av våra övergrepp på naturen. Även människor drabbas – förflyttningar och dödsfall till följd av fler extrema väderhändelser, ökad livsmedelsosäkerhet, utarmade jordar, otillräcklig tillgång till färskvatten och en ökad spridning av sjukdomar som sprids mellan människor och djur för att bara nämna några. Dessa effekter påverkar oss alla men drabbar oproportionerligt mycket de fattigaste och mest marginaliserade människorna.
Det är vi i de industrialiserade länderna som är ansvariga för den mesta miljöförstöringen men det är de fattiga länderna och fattiga människor som är mest utsatta. Därför behöver vi säkerställa att kostnaderna och fördelarna från våra handlingar blir rättvist fördelade.
Regeringar bör införa lagar och policyer som stärker miljöåtgärder och ser till att alla kan åtnjuta denna rättighet utan diskriminering.
Bevarar vi inte och återställer den biologiska mångfalden och begränsar klimatförändringar, kan knappt några av de globala hållbarhetsmålen uppnås – speciellt målen för mat- och vattensäkerhet, god hälsa för alla, fattigdomsbekämpning och en mer rättvis värld.
Äntligen har FN:s råd för mänskliga rättigheter erkänt en ny sådan – rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö. Är det denna rättighet som kommer ge oss den där extra sparken i baken så att vi börjar uppfylla Parisavtalet och kommer sätta nya ambitiösa globala mål i Kina för den biologiska mångfalden?
Det är en utmanande tid vi lever i, med både en klimatkris och en biologisk mångfaldskris. Men det är också en spännande tid. För det är NU vi behöver välja om vi vill fortsätta rusa mot det sjätte massutdöendet! Eller, om vi vill ge tillbaka det vi tagit och återigen göra plats till naturen.