Brott och straff publicerades först som följetong i litteraturtidskriften Russkij Vestnik år 1886, och gavs ut i bokform året därpå.
Dostojevskij hade nyss återvänt från sin tioåriga exil i Sibirien, och befann sig i ekonomiska svårigheter. Han hade både egna skulder och en skuldsatt bror, och att publicera i följetongsform var en sista utväg för att få ut ett nödvändigt förskott. Dostojevskij hade tidigare haft offentliga dispyter med Russkij Vestniks redaktör Katkov och hade aldrig publicerat någonting i tidskriften. Men han hade på känn att denne konservative herre skulle kunna uppskatta denna ”berättelse”, med sin kritiska blick på samtida, ungdomlig radikalism. Under Dostojevskijs planering och efter flera kasserade skisser växte ”berättelsen” till en roman.
Dostojevskij hämtade impulser från flera håll. Dels från en misstro mot den samtida ryska nihilismen, som stod i skarp kontrast till hans egen kristna livsåskådning. Dels från den framväxande psykologin, med sina teorier om vad det är som gör en människa till brottsling och dess påverkan på polisarbete. Den avgörande faktorn för den version som slutligen publicerades är beslutet att byta ut förstapersonsnarrativet mot ett i tredjeperson, en slags subjektiv berättarröst med tillgång till romanfigurernas inre själsliv. Detta var ett för sin tid mycket djärvt grepp, och inspirerande många senare författare.
Brott och straff är en komplex roman, med många trådar, och låter sin inte alldeles enkelt sammanfattas i några få rader. Handlingen kretsar kring den unge Rodjon Raskolnikov, en före detta student som av ekonomiska skäl fått lämna universitetet. Ensam och alltmer isolerad på sin fattiga kammare bygger han en livsfilosofi som delar in mänskligheten i vanliga och extraordinära. För de ytterst fåtaliga extraordinära människorna gäller andra moraliska lagar än för den breda massan. Om det gagnar deras högre mål så kan även rent brottsliga handlingar anses tillåtna för dem.
Raskolnikov anser att han själv är just en sådan extraordinär människa, och därför är det i hans egna ögon försvarligt när han planerar att slå ihjäl en gammal pantlånerska, i hans ögon en onyttig parasit, för att ta de pengar han i sin fattigdom behöver. Om han bara hade pengar skulle han ju kunna uträtta stora ting.
På sina vandringar i ett utfattigt Sankt Petersburg möter Raskolnikov fyllot Marmeladov, vars drickande har kostat honom både arbetet och familjens sparpengar. Som en konsekvens har hans dotter Sonja tvingats prostituera sig.
Raskolnikovs mor och hans syster Dunja anländer också till Sankt Petersburg. Dunja har tvingats lämna sin anställning som guvernant hos godsägaren Svidrigajlov, efter att han har utsatt henne för ihärdig och ovälkommen uppvaktning. För att rädda sin egen och sin brors framtid har hon nu istället förlovat sig med den stenrike Luzjin. Detta offer från Dunjas sida, och hennes fästmans nedlåtande attityd gör Raskolnikov rasande och han kräver att förlovningen ska slås upp. När Luzjin söker upp honom slänger han ut honom. Händelserna gör Raskolnikov akut medveten om sin egen fattigdom och underlägsenhet, och han beslutar sig för att sätta sin mordplan i verket.
Men mordet går inte som planerat. Pantlånerskans syster dyker upp och blir också offer för Raskolnikovs yxa, och han får knappt med sig några pengar alls. Ännu värre är att handlingen inte är så lätt att rättfärdiga och lägga bakom sig som han hade trott. Hans klumpiga och irrationella beteende, snarare än konkreta bevis, gör att polisen får upp ögonen för honom och börjar ha ögonen på honom.
I sina försök att söka upp polisen för att förklara blir Raskolnikov bara mer misstänkt. Den utredande polisen Porfirij, som har läst artiklar av Raskolnikov och känner till hans övermänniskofilosofi, ägnar sig åt psykologiska spel för att få honom att erkänna. Samtidigt växer hans respekt för Raskolnikov.
När Marmeladov dör i en olycka ger Raskolnikov sina sista pengar till hans änka och dottern Sonja för hans begravning. Denna handling lindrar Raskolnikovs tunga samvete något, och skapar ett band mellan honom och Sonja. Gradvis inser han att Sonjas gudstro är det som håller henne uppe, och han blir övertygad om att deras framtid är gemensam. Men Luzjin har bevittnat hur han ger pengar till den unga prostituerade och drar sina egna slutsatser. För att vinna tillbaka Dunja försöker han först misstänkliggöra Raskolnikov, och senare sätta dit Sonja för stöld. Dunja och Raskolnikovs mor genomskådar Luzjin till sist, och Dunja bryter med honom.
Sonja, tacksam över att ha räddats av Raskolnikov, men också skrämd av hans underliga beteende försöker få honom att berätta vad det är som tynger honom. Raskolnikov erkänner mordet. Sonja förfäras, men pekar också ut den enda möjliga vägen framåt: att erkänna, sona och söka förlåtelse. Vad Raskolnikov och Sonja inte vet är att Svidrigajlov, som också anlänt till Sankt Petersburg, hyr in sig i rummet intill och hör erkännandet.
Svidrigajlov är nu änkling, och har fortfarande siktet inställt på Dunja. Han söker upp henne, meddelar vad han hört genom väggen och försöker genom det utpressa henne att inleda ett förhållande med honom. Hon vägrar och driver honom därifrån under pistolhot. Men snaran dras åt om Raskolnikov. Svidrigajlov och Dunja vet sanningen. Porfirij säger öppet till Raskolnikov att han är övertygad om att han är gärningsmannen. Men i slutändan är det Sonjas böner som får honom att överlämna sig till rättvisan.
I romanens epilog slutligen, följer Sonja Raskolnikov till hans straffexil i Sibirien. Under hennes kärleksfulla ledning påbörjar han sin botgöring och moraliska förändring.
Dostojevskijs kombination av skarp realistisk samhällsanalys, undersökande av mänskligt själsliv och symbolisk förhöjning ger Brott och straff en alldeles egen ton. Han går rakt på sin samtids sociala misär, blickar ner i psykets mörkaste brunnar, men arbetar samtidigt med symbolik och även stråk av satir och humor. Som exempel kan nämnas hur han leker med vissa av sina rollfigurers namn. Raskolnikov kan härledas till ryskans ord för delning eller schism. Sonja heter egentligen Sofia, vilket betyder vishet på grekiska. Luzjin har ett namn som härleds ur ryskans ord för dypöl.
Det är svårt att överskatta vilken betydelse Brott och straff haft som litterärt verk. Den har påverkat inom så vitt skilda områden som Freuds psykologiska teorier och den moderna kriminalromanen.
av Anders Duus
