Kateryna Kalytko

Att vara författare till yrket innebär i Ukraina att man enbart ägnar sig åt skrivandet. En riktig författare har inget annat jobb vid sidan av litteraturen. Bara ett fåtal människor är tillräckligt övertygade för att välja författarskapet på bekostnad av andra försörjningsmöjligheter.

Poeten och novellisten Kateryna Kalytko är en av dem, och hennes författarskap har sedan debuten rört sig bortom tillfälliga strömningar. Hon anses vara en av de viktigaste poeterna i Ukraina, har gett ut nio poesiböcker och hon finns översatt till 20 språk. Hennes fullödiga, metaforiska diktsamlingar kan läsas som delar av en berättelse. Kalytkos poesi präglas av ett förunderligt detaljrikt bildspråk där det konkreta – vindruvor, våta nötter, musikinstrument och glasögon – är mer talande än abstrakta begrepp som barndom, kärlek och död.

Kalytko föddes 1982 i Vinnytsya, Ukraina, men levde under många år på gränsen mellan Ukraina och Bosnien, där hon översatte bosnisk och kroatisk litteratur. Det litterära inflytandet från Balkan märks i hennes poesi och noveller, och ger upphov till en rumslig och tidsmässig osäkerhet. I vilket land utspelar sig egentligen dessa dikter, Bosnien eller Ukraina? Sker kriget som skildras för länge sedan eller just nu? Kalytkos verk domineras av universella teman som förlust och separation. Hennes gestaltning överför reella flyende, förskjutna människor och hemmen de lämnar efter sig till en mytologisk nivå, likt fördrivandet ur Edens lustgård.

Ett hem kan visserligen förloras, menar Kalytko, men "en person är alltid lite av ett hem, speciellt för en annan människa". Kalytko är sedan den 24:e februari i år då Ryssland inledde sin invasion en engagerad volontär i kriget, hjälper nödställda på plats och bedriver insamlingar till arméförband vid fronten.

Foto: Wikimedia Commons