Det röda huvudet
Ossian Elgström är en av våra mest originella konstnärer. Han avlade ingenjörsexamen vid Tekniska skolan i Örebro 1905. Året därefter kom han in på Konstakademien. Tiden där blev dock kort. 1907 relegerades han av professorn och direktören Gustaf Cederström, efter att ha gjort karikatyrer på några antika gipser. Han begav sig då till Köpenhamn, där han studerade för Christian Zahrtmann och därefter till Paris och fortsatta studier för Christian Krogh. Tillbaka i Stockholm började han arbeta som tecknare och humoreskförfattare på Svenska Dagbladet och olika skämttidningar.
Men Ossian Elgström nöjde sig inte med det. Han var lidelsefullt intresserad av nordisk mytologi och folklore. På 1910-talet gjorde han studieresor till både Lappland och Grönland, vilka delvis bekostades av Svenska turistföreningen och Nordiska museet. Huruvida hans rön hade ett etnologiskt värde har det rått delade meningar om. Dock medförde de olika litterära texter och storslagna bildverk, primitivistiska, med en sällsam intensitet.
Det är mot den här bakgrunden vi får betrakta Det röda huvudet. Jag har inte lyckats hitta någon förklararing till motivet i Elgströms texter eller övriga bildmaterial, men säkert hade han en bra historia att berätta efter sina Grönlandsforskningar – försåvitt akvarellen inte var ett stundens infall. En otydlig och fragmentarisk blyertsanteckning på tavlans baksida talar för det. Av den framkommer att Elgström använt skådespelaren Oscar Bæckström, ”från sjukbädden”, som modell för ansiktet i vågorna.
Porträtt på Oscar Bæckström.
Oscar Bæckström kom från Skåne och började sin yrkesbana i näringslivet. 1874 sökte han dock till Dramatens elevskola, där han gick i tre år. Efter en tid på olika teatrar kom han 1885 till Dramaten. Där stannade han till 1901, då han gick över till Albert Ranft, en tung förlust för Dramaten. Bæckström var nämligen en gedigen karaktärsskådespelare, användbar i många sammanhang, men mest uppskattad i komedin. Hans Jeppe i Holbergs bekanta Jeppe på berget var berömd, liksom hans andra Holberggubbar. Han kom också att gästspela på Nybroplan i flera omgångar 1911-13.
Under 1910-talets senare år var Bæckström anställd på Intima teatern vid Birger Jarlsgatan. Den drevs av teaterdirektören Gustaf Collijn, som även var gift med den välkände författarinnan Anna-Lena Elgström, Ossians syster. I sina memoarer berättar Collijn att man under repetitionerna på Sheridans Skandalskolan hösten 1918, där Bæckström gjorde sir Peter Teazle, en av de bärande rollerna, hade märkt hur Bæckströms annars stabila humör började svikta. Han blev lynnig och argsint. I själva verket var han dödssjuk. En kort tid efter den lyckade premiären fick han läggas in på sjukhus. Han gick bort i februari 1919.
Det röda huvudet kom Elgström att ställa ut på Sveriges allmänna konstförenings utställning i Stockholm våren 1921. Kanske var det där som skådespelaren och konstsamlaren Knut Lambert såg och köpte den. Det var i alla fall han och hans fru Helfrid som i februari 1953 testamentariskt skänkte den till Dramaten. Då var Elgström borta sedan tre år. Se där anledningen till att detta udda verk hamnat i teaterns konstsamling.
-
Dag Kronlund, chef för arkiv och bibliotek