Tre frågor till Linus Tunström

Vad betyder Juloratoriet för dig?

Boken eller musiken? När jag var barn blev jag väckt på julaftonsmorgnarna när det fortfarande var mörkt ute, det var stearinljus tända och vi satt och drack varm choklad och lyssnade på Juloratoriet medan det sakta ljusnade. Boken läste jag första gången när jag var 14 eller 15. Jag minns att vissa meningar, formuleringar av känslor och erfarenheter, drabbade på ett sätt jag inte varit med om förut; förbi intellektet, som nån slags rena vibrationer, lite likt musik.

Du har satt upp den tidigare. Varför vill du återvända till den?

När man jobbar med teater är det lika mycket materialet som spelar på dig som du som formar materialet. Jag är nyfiken på vad denna rika berättelse kan locka fram ut mig nu, själv pappa, i en annan tid, i ett helt annat sammanhang.

Du har beskrivit den nya bearbetningen som en labyrint i tid och rum. Vad betyder det?

Om man läser boken noga så antyds det att det finns en berättare som både upplever, minns och skriver den, som säger sig försöka sammanfoga fragment av en historia för att skapa mening ur sitt liv. Vi har velat närma oss det; att vi följer en konstnärs försök att både minnas och återskapa sina minnen till en berättelse, lite som en Ariadnetråd, drömlikt och snårigt mellan tider, platser och känslor.