Fyra frågor till författaren Sara Lundberg
Vem är Sara Lundberg och varför skriver och tecknar hon?
Jag har sen jag var liten alltid vetat att jag skulle bli konstnär. Jag har alltid älskat att rita och måla, men också att skriva. Av alla konstformer jag har provat på så har den röda tråden alltid varit berättandet. Efter gymnasiet studerade jag konst i USA, på ett litet liberal arts college på östkusten. For sen hem till Sverige, målade och försörjde mig på olika jobb. Bland annat jobbade jag som dekormålare när Junibacken byggdes, museet som är dedikerat till Astrid Lindgren.
Jag fick faktiskt träffa Astrid personligen; hon var väldigt gammal vid det laget. Efter den erfarenheten bestämde jag mig för att försöka skapa bilderböcker själv. Jag lyckades tillslut få in en fot på Rabén & Sjögren. Sedan dess har jag illustrerat ungefär 30 böcker i samarbete med andra författare och skrivit åtta egna verk. Jag debuterade som författare 2010 med boken ”Vita Streck”.
Var kom idén till Kattpromenaden ifrån?
Idén kom från min katt Sassa. Hon var en underbar katt som lärde mig mycket om livet. Hon lärde mig att stanna upp och njuta av de små detaljerna. Hon älskade att gå på promenader, och när vi gick tillsammans så kunde man inte ha bråttom. Manfick göra allt i hennes takt. Vi lekte kurragömma i skogen. Självklart fanns det alltid en rädsla för att hon skulle försvinna, och ibland var hon borta ett tag. Men hon kom alltid tillbaka. Hon lärde mig en massa om kärlek, och att det inte går att hålla fast i någon eller något. Jag ville skriva en bok om henne, om relationen mellan djuret och hennes människa.
Tyvärr är Sassa inte med oss längre, så den här berättelsen är en hyllning till henne. Men det är också en historia om hur viktigt det är att vara öppen för den vilda, intuitiva sidan som vi alla besitter, att ha modet att kliva utanför sin trygga box och att gå lite vilse, för där kan man upptäcka något underbart och oväntat.
Jag har alltid dragits till naturen, och jag tycker att det är intressant hur vi människor har tagit avstånd från den. Från våra instinkter. Jag finner det intressant med motsatserna som presenteras i den här berättelsen. I den första delen är vi i människornas värld, med raka linjer, kontroll och ordning, där vi tar den vanliga vägen, den säkra, den vanemässiga. I den andra delen följer vi katten, och den tar oss in i det vilda, det intuitiva, det mörka, och vi går vilse. Men där i det jag kallar för vilsevarandet finner vi en stjärnklar himmel som vi annars aldrig skulle ha sett.
Kan du berätta lite om den visuella utvecklingen av karaktärerna vi möter i Kattpromenaden?
Katter är svåra djur att fånga; de har så mycket djup. Jag ville att katten skulle likna Sassa, med hennes svartvita päls, hennes teckning, och jag beslutade mig för att måla henne ganska realistisk. Katten representerar det mystiska och det okända. Hon är den klokare av de två karaktärerna.
Jag hade en tydlig bild i mitt huvud av vilken typ av karaktär som människan skulle vara, vilken hårfärg och vilka kläder hen skulle ha. Men jag kan inte säga om människan är en vuxen eller ett barn, inte heller om det är en han eller en hon. Men det spelar ingen roll. Det är bara en människa som gärna vill ha saker under kontroll och att allt ska vara som vanligt.
Det mest utmanande med att göra boken var sätta ihop del ett och del två; att göra dem tydligt olika, och att lista ut tonen. Jag skrev om berättelsen många gånger innan jag hittade rätt väg. Jag hade en idé om att skriva den andra delen från kattens perspektiv, men det fungerade inte. Jag insåg att det skulle ta bort själva mystiken. Att skriva från människans perspektiv blev också mer humoristiskt.
Den här berättelsen handlar om vad det är att vara människa i förhållande till både djuret och naturen. Vem har kontrollen? Vem bestämmer? Människan eller katten? Kanske handlar det framför allt att våga släppa illusionen av att ha kontroll.
Vad använde du för att skapa illustrationerna i boken? Är detta ditt föredragna medium?
Jag använde akvarell och gouache. I de flesta av mina böcker gör jag illustrationerna med detta medium. Ibland, för att bryta min vana, använder jag kritor eller något annat torrt medium. Men jag gillar verkligen akvarell. Oförutsägbarheten i den. Jag gillar att jag inte helt har kontroll över resultatet. Jag gillar att bli överraskad. Med akvarell kan man göra misstag som kan omvandlas till något bra. Och jag gör misstag hela tiden. Jag gillar också hur de vattenbaserade medierna flyter. Det är lätt och snabbt att applicera på papper, och det torkar så vackert.
Omslaget till Sara Lundbergs bok Kattpromenaden.