Marie-Louise Ekman om skådespelare och livslögner

Din Fröken Julie får nypremiär i vår, och biljetterna sålde snabbt slut – igen. Varför tror du att den blev så populär hos publiken?
Till att börja är det världens bästa skådespelare som är med. De är oförutsägbart roliga och sorgliga alla tre, och beter sig inte alls som man kanske räknat med. Sen är det en väldigt känd pjäs som många har ett förhållande till. Många i publiken har ett undermedvetet facit till pjäsen, att den handlar om ungdom, sex och klass. Där har vi placerat ett äldre skådespelarpar, så att det blir något annat.

Uppsättningen blev till på ett speciellt sätt?
Jag och skådespelarna satt ju och läste pjäsen och arbetade fram idén i min trädgård, i ur och skur, under pandemin, i ett och ett halvt års tid. Där föddes idén att göra en pjäs i pjäsen.

Det handlar ju om ett teatersällskap som spelat Fröken Julie ett oändligt antal gånger och nu spelar den igen – med vissa problem. Hur nära verkligheten ligger pjäsen?
Väldigt nära, skulle jag vilja säga. Alla tar ju ur sin egen erfarenhet och vi har arbetet fram idén tillsammans. Det sexuella och erotiska, som många uppsättningar av Fröken Julie lyfter fram, det kapitlet har vi lämnat. Här handlar det mest om över- och underläge. Texten får en annan vridning när vi gör den med de här åldrarna och personligheterna. Pjäsen i pjäsen ger en ny dimension, och skapar en andningspaus till klassikern. När de bryter spelet och blir ”privata” får man med nutiden i pjäsen.

Livslögner brukar ju ses som något negativt. Du verkar vara av en annan åsikt?
Ja. Jag tror att det är livsuppehållande. Livslögner behövs. Synonymer till livslögner kan vara: drömmar, flykt ... Oavsett vad man säger har varje människa någon slags dröm i huvudet, det finns en annan dold verklighet. Alla har ju drömmar. Ingen kommer kanske riktigt nära sin dröm, men man fortsätter att leva och få kraft av dem.

Har du några planer på att göra teater snart igen?
Just nu gör jag och Mats Ek Våroffer av Stravinskij med English National Ballet, en turnerande balett med hundra dansare. Jag har gjort kostymer där man inte ser en enda muskel på dansarna. Det som gäller är temperament och rörelse. Sen håller jag på med en pjäs i huvudet, men jag vågar i nuvarande stadie inte berätta mer än så. Jag kan säga att jag älskar skådespelare och konstarten. En riktigt bra skådespelare är det mest upphetsande som finns. Med en bra skådespelare kan man göra precis allt man drömmer om.