Dramaten sörjer Gunilla Palmstierna-Weiss

– Rummet och bilden är en lika fundamental del av en teaterföreställning som skådespelarna och ordet. Gång på gång lyckades Gunilla Palmstierna-Weiss skapa kongeniala sceniska bildvärldar som förlöste, öppnade och på riktigt synliggjorde pjästexterna hon arbetade med. En sann konstnär med extrem spetskompetens i teatermaskineriets olika hantverksmässiga detaljer, säger Mattias Andersson Teaterchef och konstnärlig ledare Dramaten

Gunilla Palmstierna-Weiss yrkesbana som scenograf och kostymtecknare tog fart med en legendarisk urpremiär av Marat/Sade av Peter Weiss i Berlin 1964. Pjäsen sattes sedan sattes upp i London i regi av Peter Brook och i New York och Gunilla tilldelades en Tony Award för bästa kostym. På Dramaten blev det en framgångsrik debut 1965 med Mordet på Marat (Marat/Sade) tillsammans med maken Peter Weiss. Året därefter arbetade de tillsammans igen med hans rosade pjäs Rannsakningen i regi av Ingmar Bergman. 

Gunilla kom sedan att jobba i nära samarbete med Ingmar Bergman och gjorde scenografin till ett flertal av hans uppsättningar, däribland Lars Forsells Show 1970, Trettondagsafton 1975, Kung Lear 1984, som var den första uppsättningen av Bergman efter återkomsten från Tyskland. Det är fortfarande den mest spelade Shakespeare-uppsättningen på Dramaten.

1970 regisserade Gunilla, i samarbete med Donya Feuer, Lorcas pjäs Blodsbröllop, där hon också stod för scenografi och kostym. Gunilla arbetade också tillsammans med Gunnel Lindblom och hennes regidebut med Sjung vackert om kärlek 1973.

Gunilla Palmstierna-Weiss blev stilbildande, inte enbart för sina scenografier och kostymer, utan även känd för sin skarpa, ofta politiska och alltid klartänkta uttalanden. 

Totalt arbetade Gunilla, som scenograf, kostymör och/eller regissör i 17 olika produktioner på Dramaten mellan åren 1965 och 1991. Gunilla Palmstierna-Weiss blev 94 år.