Vi använder kakor (cookies) för att förbättra användarupplevelsen på webbplatsen, för att samla besöksstatistik och för marknadsföring.

Läs mer om hur vi använder kakor

Inställda föreställningar

Lördagens föreställning (21 december) av Fem scener Norén är inställd 

Urvalet till Fem scener Norén

I Fem scener Norén möter vi fristående scener ur Lars Noréns verk. Men varifrån är scenerna i Markus Öhrns uppsättning hämtade?

– Vi försöker inte på något sätt täcka Noréns hela otroliga produktion, utan vi försöker kanske på något sätt skapa en bild av ett liv. Inte Noréns liv, men en kronologi med familj, kärlek, sjukdom, demens och död, saker vi alla kommer att möta i våra liv, säger regissören Markus Öhrn.

De fem scenerna är hämtade ur följande pjäser:

Scen 1: Hebriana
Scen 2: 3.31.93
Scen 3: 3.31.93
Scen 4: Så enkel är kärleken
Scen 5: Andante

Hebriana

Scen 1

Pjäs som blev tv-teater i regi av Bo Widerberg 1990. Ett familjedrama som utspelar sig på en skärgårdsö i midsommartid. Hebriana, den yngsta dottern i familjen, är på hembesök från det mentalsjukhus, där hon annars vistas. Trots att hon är tyst för det mesta förändrar hennes närvaro den allmänna stämningen och samtalens riktning.

3.31.93

Scen 2 och 3

Pjäs som fick urpremiär på Stockhoms stadsteater 2013 i regi av Sofia Jupither. Titeln anspelar på formen: 3 akter, 31 scener och 93 scener totalt. 25 människors öden i blixtbelysning.

Så enkel är kärleken

Scen 4

Pjäs från 1997 som fick urpemiär på Vasateatern. Om en efterfest hemma hos skådespelarparet Alma och Robert, dit paret Hedda och Jonas är hembjudna. Det börjar, bra men spårar ur mer och mer ju längre kvällen lider.

Andante

Scen 5

Urpremär på Dramaten 2019. Andante utspelar sig i det sista rummet där ännu rester av livslögner och klasskillnader vägrar att släppa greppet. Det handlar om åldrande, minnen och avsked. Andante utspelar sig på ett servicehem med ett antal personer som är sammanförda men som inte valt varandra och där de fortfarande inrättar sig efter gamla hierarkier. "Den börjar realistiskt men slutar i en mardröm", sa Lars Norén om pjäsen.

Dikt nr. 94

Även Lars Noréns dikt nr.94 ur diktsamlingen Dagbok augusti-oktober 1975 (som gavs ut 1976) förekommer i uppsättningen.