Alice Birch – en brittisk minimalist

Alice Birch har snabbt etablerat sig som en av Storbritanniens mest betydande och innovativa dramatiker. Med en stil som ofta utmanar traditionella berättarstrukturer och utforskar teman som kvinnlig erfarenhet, makt och samhälleliga strukturer, har hon skapat verk som både berör och provocerar.

Birch föddes 1986 i Storbritannien och visade tidigt intresse för att skriva. Hon utbildade sig vid University of Exeter där hon studerade drama. Under sin tid vid universitetet började hon experimentera med dramatisk form och innehåll, och hennes tidiga verk skildrade ofta kvinnor i pressade eller marginaliserade situationer. Birch har själv uttryckt att hennes passion för att skriva drama grundar sig i ett behov av att utforska makt och maktlöshet, särskilt i förhållande till kvinnors liv.

Alice Birchs stora genombrott kom med pjäsen Anatomy of a Suicide (2017), som spelades på Royal Court Theatre i London. Pjäsen är ett banbrytande verk som utforskar psykisk ohälsa och självmord över tre generationer av kvinnor. Pjäsen sticker ut med sin fragmenterade struktur där tre tidslinjer utspelar sig simultant på scen, vilket kräver av både skådespelarna och publiken att hålla reda på flera parallella handlingar. Denna komplexa struktur speglar karaktärernas inre splittringar och trauman, och Birch använder formen för att visa hur mentala och emotionella mönster kan ärvas från generation till generation.

En av de mest slående aspekterna av Anatomy of a Suicide är Birchs skicklighet i att låta scener överlappa varandra och skapa en dramaturgi där tystnader och avbrott är lika viktiga som replikerna, vilket skapar en känsla av oundviklighet och förutbestämdhet som genomsyrar hela verket. Kritikerna hyllade pjäsen som ett exempel på hur Birch använder form för att förstärka tematiken snarare än att låta den följa konventionella strukturer.

En av de mest framträdande aspekterna i Alice Birchs konstnärskap är hennes starka feministiska perspektiv. Hennes verk genomsyras av en känsla av ilska över patriarkala strukturer och ett djupt engagemang i frågor om kvinnors kroppar, frihet och självbestämmande. Pjäser som Revolt. She Said. Revolt Again. (2014), som spelades på Royal Shakespeare Company, exemplifierar denna inriktning. Pjäsen är ett manifest som direkt konfronterar frågor om språk, våld, sexualitet och arbetsliv ur ett feministiskt perspektiv.

Revolt. She Said. Revolt Again. är uppbyggd som en serie vinjetter som bryter ner sociala konventioner och könsroller. Birch experimenterar här med språket och skapar en text som är både absurd och skrämmande, ofta med en absurdistisk ton som reflekterar det absurda i patriarkala strukturer. Pjäsen blev hyllad för sin intensitet och kompromisslöshet, och den har fortsatt vara en central text i samtida feministisk teater.

Birch har även visat sin talang genom att bearbeta klassiska texter för en modern publik. Ett exempel på detta är hennes bearbetning av Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap (1973), som hon omarbetade för en teaterscen i London. I denna version framhävde hon ytterligare de köns- och maktstrukturer som Bergman ursprungligen undersökte, men med en tydligare feministisk blick. Birch tillförde sin egen signatur genom att återigen bryta upp den linjära strukturen och tillåta flera tolkningar och perspektiv att samexistera på scenen.

Utöver sitt arbete inom teatern har Alice Birch också skrivit för film och TV. Hon bidrog som manusförfattare till den hyllade HBO-serien Succession, och har även skrivit filmmanus, bland annat för Lady Macbeth (2016), en film baserad på en rysk novell från 1800-talet. Filmen, regisserad av William Oldroyd, är en mörk och intensiv berättelse om en ung kvinna i 1800-talets England som tar till drastiska åtgärder för att vinna sin frihet från en förtryckande make. Filmen fick stor uppmärksamhet för sitt skarpa manus och för den feministiska vinkel som Birch tillförde materialet.

Birchs stil kan beskrivas som fragmentarisk och intensiv, och hennes pjäser kännetecknas ofta av en rytmisk användning av språket. Hon använder en minimalistisk dialog där varje replik är laddad med undertext och betydelse, och hon har en förmåga att skala bort överflödiga detaljer för att koncentrera dramat till sin kärna. Tystnaden och de icke-verbaliserade känslorna spelar en avgörande roll i hennes verk, vilket skapar en känsla av djupt obehag och intensitet.

Hennes arbete har påverkat samtida dramatik genom att utmana både publikens och teaterpraktikers förväntningar på vad teater kan vara. Birch experimenterar ständigt med nya former och idéer, och hennes förmåga att blanda det personliga med det politiska gör att hennes pjäser ständigt känns relevanta. Hennes teman om kvinnors kroppar, psykisk ohälsa och förtryck är både tidlösa och djupt samtida, vilket gör att hennes verk fortsätter att resonera med en bred publik.

Alice Birchs pjäs [BLANK] (2019) är ett kraftfullt och experimentellt verk som skrevs för att markera 40-årsjubileet av Clean Break, en brittisk teaterorganisation som arbetar med kvinnor som har varit i kontakt med rättssystemet. [BLANK] är utformad som en serie fragmentariska scener. Av de 100 scenerna kan varje regissör välja fritt. Dessutom lämnas vissa repliker och scener öppna för att fyllas i av skådespelare eller regissörer, vilket också gör varje produktion unik. Tematiskt utforskar pjäsen de systematiska orättvisor kvinnor möter i samhället, med fokus på kriminalitet, våld och familjeuppbrott.

Birch använder tomrummen och tystnaderna som en del av pjäsens dramaturgi, vilket speglar det tomrum som många av karaktärerna lever i – ett tillstånd av maktlöshet och osäkerhet. [BLANK] är både en formell och tematisk utmaning för både publik och skapare, och det ständiga brottet med traditionella teaterkonventioner gör den till ett av hennes mest nyskapande verk.

Alice Birch har på kort tid blivit en av de mest inflytelserika och hyllade dramatikerna i Storbritannien. Hennes förmåga att skriva om djupt komplexa och ofta tabubelagda ämnen, samtidigt som hon experimenterar med form och struktur, gör henne till en unik och viktig röst inom samtida teater och film. Med hennes ökande internationella framgångar är det tydligt att Alice Birch kommer att fortsätta sätta sin prägel på dramatiken, både i Storbritannien och internationellt.

Hennes fortsatta utforskande av både teaterns och filmens möjligheter och hennes kompromisslösa konstnärliga vision gör att vi med spänning kan se fram emot vad Alice Birch kommer att skapa i framtiden. Genom sin ständiga strävan efter att utveckla sitt uttryck och sina teman visar Birch att hon inte är rädd för att ta risker, och hennes arbete utmanar oss att reflektera över samhällets strukturer och de roller vi tilldelas i dem.

Med [BLANK] presenteras Alice Birch för första gången i Sverige och på Dramaten.

Av Jacob Hirdwall.