Varför vill du göra teater av en dokumentärfilm?
För att det var så mycket som väcktes i mig när jag såg dokumentären. Vi tror att vi vet vad kärlek är, men när man börjar prata om det öppnar sig en hel värld. Jag blev förvånad över hur lite jag själv har reflekterat över vad kärlek är. Det är något jag bara tagit som en självklarhet, den finns bara i en. Men att beskriva, sätta ord på vad kärlek är var något nytt. Så är det nog för många andra – även om vi ofta bygger hela våra liv kring kärlek. Ett litet ögonblick kan definiera hela liv! Jag tror att det är värt att stanna upp en stund och reflektera över det. En viktig sak som gjorde att jag ville göra teater av dokumentären var deras rörelser. Jag tittade mycket på det och ibland säger deras kroppsspråk mer om vad de tänker än deras svar, så det kände jag att man kunde utveckla på scenen. Det blev en stark drivkraft.
Dokumentären har även varit inspiration till en bok av Marit Kapla. Hur kommer det sig, tror du, att varken du eller Marit Kaplan kunde nöja sig med att se dokumentären utan kände behov av att själva bidra?
Jag kan bara tala för mig själv, men för att innehållet är så personligt och på riktigt, man börjar tänka på sitt eget liv och hur kärleken format det. För mig är projektet också tätt sammankopplat med min mamma, som var döende under samma period som jag såg dokumentären. Och hon pratade mycket om kärlek i slutet, när hon såg tillbaka på sitt liv. Kärleken hade tagit väldigt stor plats i hennes liv och påverkat hennes livsval.
Även skådespelarna ska bidra med sina tankar? Varför?
Jag kände att materialet krävde en personlig ingång av mig själv. Så vi ville att även skådespelarna ska medverka på ett personligt plan. Utifrån hur jag tänkt forma föreställningen kändes det viktigt att vi alla som arbetar med den även får med våra personliga reflektioner av vad kärlek är för oss. Det kommer bli en personlig föreställning för många!
Hur förhåller sig pjäsen till dokumentären?
Vi gör en fri tolkning och inga försök att göra trogna porträtt av personerna i dokumentären. Vi har framförallt utgått från transkriberingar av intervjuerna, även stycken som inte var med i dokumentären. Vi har också lagt till två roller, samt skådespelarnas egna berättelser. Så skådespelarna kommer röra sig på två plan i pjäsen, kan man säga.
Så – vad är kärlek för dig? Vad har du kommit fram till?
Jag önskar att jag kunde svara på det. Kärleken är så föränderlig, man kanske aldrig riktigt kan komma fram till vad det är, ett tillstånd? Kärleken till sina barn, när man står vid havet och tittar ut, när man är nära sin häst eller hund, till sin partner eller till sin bästa vän. Kärleken är något som kan vara underbart, men också göra fruktansvärt ont. Speciellt när man mister någon man håller mycket kär, då blir kärleken påtaglig. Var förvarar man kärleken som man inte kan ge till den man mist?
